Nu börjar nedräkningen och spänningen stiger...

Två dagar kvar på det här året. Sen är det 24 dagar tills vi stciker till Hurgada, hela gänget. All inclusive, varmt (förhoppningsvis) Vi tänker inte ta oss dit med båten och handduken på bilden, den bilden tog jag i Grekland för 13 år sedan. På den lilla vackra ön Poros, en blå/vit pärla med små mysiga restauranger och glada greker....
"Prinsessan" är si så där intresserad, hon är 100 på att vi alla drabbas av salmonella och tillbringar hela vår semstervecka på hotellets toaletter. "Skogarnas Konung" är mer optimistisk och snackar hela tiden om ny snorkel och en undervattenskamera. Mamma längtar sill solen och själv känner jag mig som 1X2, helgarderad. Kan inte ligga i solen, blir tokstressad av att ligga och svettas i en solstol, är en badkruka sedan barnsben och går sällan ut på djupare vatten än att det når upp till knäna, har besökt Egypten vid ett par tillfällen och älskar deras mat och det blir väl till att plocka med sig en bunt deckare, stråhatten och medelst ett skvimpande rödvinsglas slå sig till ro och försöka få veckan att gå. Med handen på hjärtat hade jag nog hellre åkt upp till Porjus och pimplat på Storlule! Men vinsten från Sverigelotteriet låg hos Vingresor och då var detta det bästa alternativet. Tillägget för att få med hela familjen blev inte så högt heller utan det klarade vi av.
Köper med mig en riktig flaska wirre för det som serveras på hotellen och kallas för wiskey i Egypten, är rena kamelpisset. Går inte ens att putsa glasögonen från Claes Ohlsson med.
Känner mig betydligt vassare idag så att det syns en ljusning inför årsskiften i alla fall...Går nu och lägger mig.
pappa B

10 på tok för snabba år!

Idag är det 10 år sedan jag tog den här bilden. Det skulle firas milennium, det skulle bli år 2000 och hela världen darrade inför denna omställning. Man bekymrade sig inför en stundande data krasch, allt skulle haka upp sig och en omställning av sällan skådat slag skulle inträffa klockan 00.00 den 31 december 1999. (vad konstigt det kändes att skriva 1999)
Men vad hände, inte ett smack. Vattenkokaren fungerade, TV:n och datamaskinen likaså och fortfarande är zebrorna i Borås Djurpalk svart och vit randiga.
Tiden ha rusat iväg, nu skall vi snart vända blad efter att ha klarat av de första 10 åren på tjugohundratalet. Nya små människor har kommit till vår jord och några både unga och gamla har blivit begravda i den samma. Detta är livets gång och så kommer det att vara i tid och evighet.

De har haft en önskan att se var pappa var född och se byn där jag växte upp. Vi lade vår semester upp till Porjus och här sitter de vid farmor och farfars grav nere i Lillselet. De han aldrig uppleva dem i livet, men de frågar nästan varje dag, speciellt grabben. -Hur gjorde farfar, kunde farfar göra så här? Frågorna är många och någon form av identifiering med farfar vill han få till stånd. Våra små barn växer så det knakar, snart är de färdiga att stå på egna ben. Vad hemskt, men ändå inte. Du och jag har ju kravlat oss upp, sagt adjö till våra föräldrar och med en väska i handen stapplat ut i verkligheten. Bort från mammas pysslande och pappas trygga skratt när vi undkommit något rackartyg vi gjort.
Jag vet att jag kommer att kunna släppa taget, om både lilltösen och grabben. Fast med handen på hjärtat så kommer mina ögon att vara fuktiga och hjärnan oroligt. -Kommer de att fixa detta i den här elaka världen som vi just nu befinner oss i?

En liten tuffing med ett mjukt hjärta, en stor opstinat i ett litet format. Hon kommr att vara den första som släpper ut vingarna och lämnar boet. Helt på det klara att hon skall klara sig själv. Det kommer hon att göra också även om hon fått mitt bedrövliga humör. Mammas godhet lyser dock igenom när det hettar till och när hon samlat ihop sig fram på småtimmarna. Hon kommer att få ta emot tuffa smällar, det är jag säker på, men jag är lika säker på att hon kommer att klara av dem.
Han är stillsam och trygg. En ensamvarg utan att ta avstånd från andra. Hans stora intresse är skogen, jakt och fiske och det är vad han prioriterar mest. Han är med pappa i första hand, kompisarna i andra. Som i alla andra familjer så är det två trollen för det mesta som hund och katt. Någonting som jag verkligen hoppas växer bort med tiden, då jag själv var ensambarn och tyckte att det var mycket tråkigt att inte ha några syskon att "tjata med".

Ja tiden har rusat iväg. Få se om jag kan berätta någonting då vi går in i år 2020?
Det återstår att se, fast det skulle kännas rätt skönt att återblicka hit och göra en jämförelse.
Återvänder hit till livet en annan dag, kanske redan i morgon, vem vet? Jag vill att den här sidan skall handla om det lilla liv vi har fått låna. Att vi mår bra på alla sätt och vis. Jag struntar i materia, det är vad vi gör, vad vi äter och hur vi mår som räknas. Resten struntar jag i. Just nu känner jag att jag måste skriva om detta. Jag hoppas du följer med och att du är rädd om ditt liv
o´johan

Godmorgon världen!

Njaa, morgon har det varit ett bra tag. Junior är på avslutningsfest i skolan, stilig värre i svarta byxor och svart skjorta, stora grabben. Den lilla loppan och hennes kompis sussar så gott skaföttes inne i hennes rum. Kvinnan är på jobbet och jag sitter här och knackar på tagenterna. Skall träffa gubbarna för en P-fika om en stund, lite tjôtande och så lite V75-spel blir det nog. Som ni ser så skall jag skotta lite snö efter fikat. Vi bor högst upp och får på så vis ta hand om stora delar av den snö som faller. Gör jag inte det så får grannarna vår balkong i skallen och händer detta så får nästa granne både våran och deras balkong i sin skalle. Ansvaret och snön vilar tungt på mina axlar och vår balkong.

Tänk att snart är den här stressperioden äntligen över, hysterin lägger sig och alla blir som vanliga igen. Jag gillar inte den här helgen så mycket, har aldrig gjort det, inte ens när jag var liten. Alla fegar ut och tycker det är så mysigt med julen. Vadå mysigt? Levande ljus kan man ha varje dag året runt om man tycker det som är mysigt. Grisröv, rödkål, prinskorvar och köttbullar kan man också äta året runt, det gör vi dessutom. Sill det kan man inte äta över huvudtaget så det kan kvitta. Sprit, skumpa och rött vin går också att intaga över hela året. Ge bort presenter kan man väl göra utan att det bör vara en speceill anledning, eller? Och vem fan har hittat på dumheten att släpa in granar och dunka fast dessa i en järnfot? Sen skall man pryda den med glaskulor som hunden tuggar i sig. Ljusslingor som exploderar och sätter fyr på hela graneländet. När skummet i brandsläckarn tar slut ser det ut som ute, en snöklädd gran mitt i vardagsrummet. Svärmor drabbas av en allergichock för hon tål inte barr. Kattskrället jagar runt efter den mekaniska råttan, som den fått i julklapp och far själv upp i det som återstår av granen med ett väsande, när hunden får syn på dem. Där hänger hon och gungar i toppstjärnan som kortsluter hela hyreshuset och snart står varenda granndjävul och hytter med nävarna utanför ytterdörren. Visst är det mysigt med jul. På efterfesten sätter yngsta barnet mandeln som gömts i risgrynsgröten i vrångstrupen och likt en moderat valaffisch i ansiktet körs hon till Akuten som har stängt för att fira jul. Ungen får vändas upp och ner och dunkas i ryggen tills mandeln hoppar ut. Ibland gör den det. Julklappspappret inköpt för flera hundra kronor tar fyr i plastsäcken, då moster Märta, full som vanligt askar i säcken och en svart rök täcker resten av lägenheten. Saneringen går loss på 23.000 kronor efter avdragen rabatt. Polisen kommer och hämtar farbror Ernst som försökt ta sig in och sätta på grannfrun och faster Evelina sitter i ett hörn och storgråter över gripandet.
Näää, julen är ingenting för mig. Tacka vet jag en vanlig sketen helg med en mysig fredagskväll, en lördag med trav och skidåkning på TV sen en uppladdnings söndag med god middag. Det är pluspoäng på sånt. Julen kan jag vara utan, och handen på hjärtat, det kan du med!
pappa B